Genom att använda sig av vindkraft använder man sig av den energi som utvinns ur vinden, en strömmande luftmassa i själva atmosfären. Vindkraften är en förnybar energikälla, men kräver för den sakens skull en stor, vingförsedd rotor med en diameter på 50-100 meter för storskalig elproduktion. Hur utvinningen fungerar är dock på så sätt att strömningen i luftmassorna beror enbart på de tryckskillnader som finns mellan olika luftmassor på jordklotet där luften strömmar i riktning från områden med högt tryck till områden med lågt tryck i förhållande till medellufttrycket. Den egna luftens rörelseenergi är så liten att det måste vara själva tryckskillnaden mellan olika luftmassor som gör att vinden i sig uppstår. Vindkraften finns i Sverige längs kusten i de södra delarna, med Gotland och Öland inräknat samt vissa delar av inlandet.

Det är rätt svåra förklaringar till hur vindkraften omvandlas till energi. Men man kan säga att ett vindkraftverk omvandlar tryckskillnaden i vinden som uppkommer när själva rotorn placeras i rät vinkel mot den strömmande luftens riktning och när tryckskillnaden över de snedställda bladen på rotorn ger upphov till ett vridande moment på axeln till rotorn, drivs en generator som producerar elektrisk energi. Ungefär på samma vis som det fungerar i ett vattenkraftverk, med den skillnaden att det där är en elgenerator som drivs av strömmande vatten och inte strömmande luft. Eftersom vindhastigheten närmast marken är obefintlig, behöver vindkraftverken vara uppställda i en viss höjd, lämpligast ur ett ekonomiskt perspektiv är cirka 75-120 meter över marken. Ett litet vindkraftverk måste upp till i alla fall 20 meter eller mer, annars ger det inget vidare resultat. En gammal modell av ett vindkraftverk är den klassiska väderkvarnen som utvann vindenergi till mekanisk energi och denna energi kunde man använda i sin tur för att mala exempelvis spannmål. Vindkraften har utnyttjats i tusentals år och är att betrakta som miljövänlig, men dock inte ur perspektivet där storleken på de enorma kraftverken faktiskt inte utgör en smickrande del i natursköna landskap och därav ses som mindre lämpliga i miljön. Om de placeras i till exempel täta bebyggelser eller i naturområden, naturreservat eller andra marker där det kan finnas ett rikt fågelliv eller liknande, är de också att ses som något förstörande ur miljösynpunkt.