Denna fossilgas som enligt äldre benämning kallades jordgas är en blandning av främst kolväten, till exempel metan, som återfinns i själva jordskorpan. Naturgasen utvinns framför allt ur enskilda gasfyndigheter i jordskorpan eller i samband med oljeutvinning. De användningsområden som existerar är främst att naturgasen används som bränsle i kraftverk och värmdeverk, samt som råvara till produktion av kemikalier så som metanol och ammoniak. Naturgas används dessutom relativt flitigt som bränsle till fordon, till exempel i stadsbussar och personbilar. I Malmö och Göteborg är detta inget ovanligt och i Stockholm används gasen som stadsgas för gasspisar. Eftersom gasen är ett fossilt bränsle med samma problemområde inom miljön som kol och petroleum gillas den inte av miljövänner. Den naturgas som blir över vid petroleumutvinning är en restprodukt mycket svår att hantera och som även kan vara olönsam att ta tillvara på, vilket gör att den ofta bränns upp i atmosfären. De senaste åren har det varit höga halter vilket ses som ett direkt problem ur miljösynpunkt.

Man transporterar denna gas genom rörnät, eller som flytande form. Annars i särskilda tankfartyg eller lastbilar. Det krävs dock avancerad utrustning för att kondensera gasen till vätskeform och gasen komprimeras för att sedan kylas i flera steg till den uppnår en temperatur på minus 163 grader celsius. Detta drar mycket el och metoden används främst om gasen ska transporteras längre sträckor. Givetvis krävs det också speciella tankfartyg som kan hålla gasen/vätskan kyld vilket i sig också drar sin del energi. Det går också att transportera gasen under tryck, kallat CNG, vilket används av fordon med gasmotor, till exempel stadsbussar och taxibilar där gasen ligger under tryck. Ett betydligt mer energisnålt alternativ att frakta den är genom att konvertera gasen till kemikalier i fast eller flytande form.