Söker man en storskalig metod för produktion och distribution av värme söker man efter fjärrvärme. Värmen produceras i en central produktionsanläggning och fördelas vidare genom ett system av rör till konsumenterna, vilka är flerbostadshus, lokaler eller småhus. Samtliga hustyper där värmen används för uppvärmning av radiatorer eller tappvarmvattenproduktion. Fjärrvärmen är ett större system som levererar till flertaet användare inom ett visst område, exempelvis en mindre ort. Denna metod är effektiv då den förbrukar en mindre mängd bränsle, och det gör den både ekonomisk och miljömässigt lämpad. Samtidigt tillåter den även elproduktion och rökgasrening och vad gäller kunden är det en mycket simpel uppvärmningsform att hantera.

Hur går det då till? Jo, det finns ett värmeverk i centrum där energiomvandlingen sker genom förbränning eller någon annan energikälla som utgångspunkt. Värmeverken värmer dock endast upp vatten rent generellt, och producerar vattenånga istället för elproduktion i ångturbin och fjärrvärmenätet använder man för att kyla ner vattenångan. Typiska värmekällor för fjärrvärme är kol, olja, naturgas, biobränslen och avfall. Jämfört med småskaliga värmepannor är en fjärrvärmeanläggning en uppvärmningsform som är mer energieffektiv och det används en lägre förbrukning av primära energikällor. Det finns fjärrvärmenät i 580 tätorter i Sverige.

För att överhuvudtaget kunna bruka fjärrvärme krävs det som tidigare nämnt att man bor i flerbostadshus eller i en tätort där fjärrvärme vanligen finns brukbart. Man behöver som abonnent ha ett centralvärmesystem, vilket alltså innebär att det installeras en fjärrvärmecentral i huset där värmen överförs från värmedistributörens distributionsnät till husets värme- och vattensystem. Det finns två olika sätt detta kan ske via – antingen genom avtappning eller genom en värmeväxlare som överför värmen utan att blanda samman medierna. I Sverige använder vi värmeväxlaren som ofta har en elektriskt manövrerad ventil som reglerar temperaturen på radiatorsystemet eller tappvattnet. Detta styrs av en regulator med uppgiften att konstant hålla tappvattentemperaturen och radiatorsystemet så att det motsvarar det aktuella behovet av värme. Man mäter energin genom en energimätare som mäter vattenflödet och temperaturen. Allt mäts på timbasis och rapporteras till energibolaget.