I dagens Sverige är vi vana vid att omge oss av elektricitet. Nästan var vi än tittar finns något som fungerar just tack vare elektriciteten. Vi kan skämma bort oss med ljus, ljud, tv och radio, varmt vatten och varma element under kalla vinterhalvår. Men hur började egentligen allt och hur fungerar det?

Det hela hade sin start för ungefär 2000 år sedan, till det antika Grekland, Fenicien, Partien och Mesopotamien. 500 år före Kristus uppkom genom Thales från Miletos, den statiska elektriciteten, då han upptäckte attraktionen mellan päls och en del olika ämnen, (exempelvis bärnsten) om pälsen placerades på ämnet eller föremålet. Grekerna märkte dessutom att stenarna kunde dra till sig lättviktiga föremål som till exempel hårstrån, och om de under en längre tid vidrörde stenen kunde till och med gnistor uppstå.

Första gången man dock kunde skilja mellan elektriska och magnetiska krafter var skrivet i verket De Subtilitate av den italienske fysikern Girolamo Cardano år 1550. Men själva början på den moderna elektriciteten kom mellan åren 1779 och 1800, av Alessandro Voltas genom Voltas stapel. Därav kommer namnet volt, enheten för spänning, som André-Marie Ampère ses som den allmänt kände upptäckaren av. Dessutom var han den som året 1976 kunde förklara principerna för elektrisk spänning och ström. Georg Ohm förklarade å sin sida förhållandet mellan strömmen, spänningen och motståndet och angav enheten för elektrisk motstånd vilket kallas ohm.

VAD ÄR DÅ ELEKTRICITET – EGENTLIGEN?

Själva grunden anges av att all materia kan ha en elektrisk laddning och en elektrisk laddning är ett rent fysikaliskt fenomen som kommer av blixtar och statisk elektricitet, samt i elektromagnetiska fält och elektromagnetisk induktion. Det var först under 1800-talet som ingenjörer lärde sig att använda elektricitet i hemmet och inom industrin och det blev en mycket snabb expansion av elektrisk teknik i samhället. För att beskriva detta fenomen kan man vara behjälplig av att lära sig teorin bestående av rörliga laddningar, som kan vara antingen positiva eller negativa. Lika laddningar stöter bort (repellerar) varandra och olika laddningar drar till sig (attraherar) varandra. Finns lika och olika laddningar på samma plats förintas de varandra i en urladdning som är elektrostatisk. Dessa laddningar kan påverkas av material som delas in i elektriska ledare där de kan röra sig och bilda en elektrisk ström. Isolatorer heter det när laddningarna inte kan röra sig igenom.